Att resa för mig är viktigare än viktigare än vilket måste-plagg som helst, mer värt än vilken ny teknikpryl som helst, mer minnesvärt än alla tänkbara statusgrejer.
Jag jobbar för att tjäna pengar för att resa. Så enkel är min filosofi.
De senaste åren har jag varit både lite här och där på fantastiska resor. Besökt platser jag länge velat se, upplevt kulturer jag varit intresserad utav, upptäckt nya favoriter och stillat min aldrig sinande nyfikenhet.
Jag har förälskat mig i en ny västindisk ö, Guadeloupe, och insett hur paradiset måste se ut om det finns något sådant. Det är små, små byar med gamla män som sitter i skuggan och ler tandlösa leenden, fiskebåtar målade i en knallig palett, vatten så varmt att oceanen är ett gigantiskt turkost badkar, hemliga stränder med vit sand och färsk frukt direkt från träden.
Jag har upplevt en liten liten del av gigantiska Brasilien och blivit väldigt förtjust. Det är romantiskt på ett så naturligt sätt. En kokande varm djungel som möter hav där kontrasterna är enorma. En plats man aldrig vill ska förändras. För en dag måste jag tillbaka.
Jag har insett att Europa rymmer ungefär allt man kan tänka sig. Bara man tar sig tid att verkligen se. En månads bilsemester genom Frankrike, Spanien och Portugal via en handfull länder till gav så himla mycket mer än att bara flyga till destinationen direkt.
Så eftersom jag och Mikael inte hann med att klämma in någon resa i vinter så är längtan efter att åka iväg ungefär hur stor som helst. Så nu har vi bokat in nästa!
En månad i sydostasien i jakten på den perfekta surfen, stranden och frukten i sommar!
Jag och Mikael, lite annat fint folk och en av mina bästa vänner från Australien kommer och möter upp och det enda som är bestämt är att vi landar på Bali. Sen är schemat fritt.
Peppen peppen peppen!
