Befinner mig för tillfället i vad jag kallar 'labila veckan'. Detta innebär, lite kortfattat, att jag har extremt svårt att koncentrera mig, får ingen ro att teckna jobb, får ångest när jag latar mig, stökar till mer när jag ska städa, har en kliande oro i kroppen över livet/jobb/universum och har ett aldrig sinande behov av att sova lite för länge.

Jag sitter i någon sorts jerseyfest till grå kokong av Mikaels hoods med malande huvudvärk och dåliga hårdagar.

En del av mig säger; någonting nytt behöver hända. En annan del svarar: men fixa det då!

   Modet sviker och förvirringen sitter i men jag tänker att ostbågar kan vara katralysatorn som sätter gigantiska hjul i rullning. Eller att jag helt enkelt vågar införliva drömmar i sann Cissi Wallin-anda. Hon är ju bra på att peppa den där tjejen.

På en ren basalt nivå önskar jag att jag kunde lobotomera mig en smula till stillsamhet i sinnet så att jag åtminstone kunde rita bra grejer igen.

Och pyssla.

Tänka på inredning till framtida hus. (huslängtan alltså. Den snöbollseffektar i min hjärna)

Hitta den ultimata collegetröjan.

Planera in äventyr för överlevnad av filbulvintern som flåsar oss i hälarna.

Hota ångesten med något grovkalibrigt och långpipat, ropa "Geronimo!" och ta kontrollen igen.

Jag gillar hattar, jag gillar paisley, jag gillar kragar, jag gillar luggar, jag gillar vinrött.

Då ritar jag just det.

Jag råkar göra stilleben av det mesta som existerar runt mig. En fruktskål är aldrig bara en fruktskål och högar med skräp blir herrans mycket finare i märkliga storleksordningar.

Det bästa med stilleben av ens egna vardagssaker är ju att det är en ständig process, att man flyttar dit och tar bort och aldrig är klar.

  Bara det jag skulle säga.

Hattask från Pretto PR, drivved från Skåne, vas som Mikaels morfar gjort, fjädrar från Panduro, metallaskar köpta i Indonesien och pappersjordgloben är en present.

Inte använt så mycket alls än (det är ju för fan indiansommar fortfarande!) men ändå en favorit redan om jag känner mig själv rätt. Blått, rött och vitt i kombination med navajomönster är ju redigt svårslaget.

Inhandlad på Zara i Barcelona så det kan ju hända att den fanns i Stockholm med. Men det är ju fasen så mycket roligare att handla den i Barcelona för det!

Och rent estetiskt så är det nog ingen slump att jag föll på färgvalet med tanke på hur mina senaste illustrationer ser ut.

Köpte den här handsnickrade fågelburen på loppis för tre tior i Skåne och är nöjd som en tjock katt i solstrimmor på golvet. Den fyller ju ett sånt där påhittat behov som så gärna vill tillfredställas!

Har varit helt inställd på att spraya den i någon rolig färg (dille på gult för tillfället exempelvis) men blev lite fundersam nu. Borde jag låta den vara? Det är ju något 70talsskönt över den ändå, som den är.