Hej, här står jag och borstar tänderna. Ser ut såsom ovan, fast minus tandborsten och plus sju lager halsduk, ungefär de flesta dagar för tillfället när jag ränner på ärenden och försöker undkomma den apokalypsliknande sändningen av snöblandat slask från skyarna. 

Det är när man inser att regnet öser ned inte bara vertikalt utan också diagonalt och liksom kommer studsande upp nedifrån som man ifrågasätter novembers hela existens. I alla fall november på dessa longi- och latituder. 

Men såhär ser min jobbuniform ut i dessa dagar iallafall. Lite för kalla strumpbyxor från H&M i brist på solsken, klänning köpt i San Sebastian i Spanien och stickad tröja från H&M. Och så uppenbarligen ett fasligt långt hår som inte klippts sen man utbrast i Karin Boyes "ja visst gör det ont när knoppar brister". (alltså i april typ)

För tillfället mosar jag mitt lilla huvud fullt med information för ett spännande jobb, springer på SVTs kostymförråd och skriver massa mail/listor på dagarna och på kvällarna tecknar jag så fingrarna blöder och gör någon sorts decoupagemakeover på en stackars julljusstake som fått sätta livet till för mina vildsinta pysselidéer. 

För tillfället böjer jag även min ödmjuka nacke mot det faktum att jag måste lära mig Photoshop från grunden (vilket jag ignorerat ett tag) och sitter därmed i min vän Nathalies skolbänk. Mitt första projekt var att färglägga en frukostbild. Såhär ser processen ut när jag jobbar med en idé:

Jag doodlar väldigt mycket och ungefär, och precis, överallt och vissa av de små teckningar jag klottrar ned i mitt block använder jag sen och gör något utav. Som frukostbilden!

Sen tecknade jag en större variant på ett A4. Ganska lik originaldoodeln men med lite ändringar här och där för bättre symetri i bilden.

Och till sist scannar jag in illustrationen och börjar färglägga. Vanligtvis jobbar jag ju enbart för hand men jag uppskattar den annorlunda känslan det blir att färgsätta i PS! När jag tog den här sista bilden och la upp på Instagram (är aktiv som en gnu på IG. Mitt favoritmedium av alla små snabba sådana på telefonen) var jag ungefär halvvägs men nu är den faktiskt nästan helt klar. Ska lägga upp det färdiga resultatet en annan dag!

Jag ägnade en hel kväll åt att bara gå omkring på måfå i "våra" kvarter i Barcelona i somras och plåta streetart eftersom den visade sig vara precis överallt och alldeles fantastisk!

Man har rulljalusier för butiksdörrar och fönster på nätterna och varenda en av dom har någon målat eller sprayat smått, oftast, magiska motiv på. Det är liksom inte fula taggar av någon finnig fjortonåring med hiphop i WESClurarna utan ren och skär konst allt som oftast!

Bara att det känns som att Barcelona ÄR konst i sig gör ju att man vill flytta dit innan någon hinner säga "sangria" liksom. Så otroligt inspirerande.

Om ni fick säga till om vad ni allra helst läser här, vad skulle ni säga då?

Är det mest poppis med kreativa pysselprojekt, illustrationer/tecknat/målat, jobbgrejer med bilder från plåtningar och dylikt, reseinlägg med en miljon bilder på sköldpaddor, fruktträd och snäckbonanza eller kanske.. något annat?

Det är så hiiiiiiimla mycket lättare att blogga när man vet vad som går hem och när man får respons. Skulle ju önska att kommentarer/mail/åsikter/tyckande inte spelade någon roll men om jag sa det skulle jag vara Pinoccio med lång näsa. Och jag trivs ganska bra med min lilla trubbiga näsa. Så spill them beans om vad ni tycker, tänker och känner och jag är idelt (fast ni får tala till det vänstra eftersom det högra är totalt värdelöst för tillfället) öra.

Jag råkar ha vänner som vet precis vad man ska göra för att förtjäna min kärlek.

Ge min presenter.

Må låta ytligt och egoistiskt men jag är i alla fall ärlig med det.

Vägen till mitt hjärta går, mellan socker, djur och komplimanger angående mitt omfattande intellekt, via presenter. 

Häromveckan fick jag dessa tre av den eminenta Fanny. Heads up to her!

Och jo, jag vet att jag har patetiska naglar. (och mamma, du behöver inte fnysa bakom din skärm) Men så fort de vuxit ut så får jag en livskris i miniatyr som ett brev på posten och då är det naglarna som ryker.