Allmänt sockervaddsludd

Jag är min egen värsta plågoande.

Indiansommar, Torö, surfande män, olästa ELLE att bläddra igenom och solvarma stenar.

Ibland tänker jag att jag borde klippa av mitt hår. Skaffa en riktig frisyr, börja fixa håret på morgonen och ha lite ordentlig pli på barret på skallen.

Så hittar jag bilder som denna och tänker att varför i hela friden ska jag se redig ut i huvudet när man kan se ut som om man precis hånglat i gräset en sommareftermiddag?

Och hur praktiskt är det inte att kunna använda sina längder som en halsduk egentligen?

 

När jag kan stoppa ner topparna i byxlinningen så får det väl räcka längdmässigt.

För ett år sedan ungefär så..

såg jag ut lite såhär.

I vintage, vintage, vintage och en smula second hand med neonrosa läppar.

Ritade det här.

Hade en grej för små miniatyrillustrationer med djur och knäppa inslag.

Hittade den här som varit borta i ett år.

Blev överlycklig när jag insåg att bröstkorgshalsbandet hängt på en krok i Skåne hela tiden.

Köpte den här.

100 kr på Myrorna för en handsydd jacka i ull och siden med ansiktssiluetter.

Flyttade in i den här lägenheten.

Lidingös bästa ställe med shackrutigt köksgolv och egen uteplats.

Visade er den här favorittidningen.

Australiensiska Frankie Magazine som gör mig lyckligare för varje sida.

Använde den här skjortan jämt.

Älskade att bo med Mikael för en miljon skäl. Ett av dem var att alla hans skjortor blev mina.

Idag har jag hängt på en stenstrand i Stockholms skärgård i solen, läst sommarens olästa nummer av ELLE, tittat på när tre killar tumlat omkring som lyckliga sälar bland vågorna i jakten på surf och ätit lagom sega ostbågar.

När jag fyllde år fick jag väldigt många fina presenter. Två som bara var alldeles lite extra fina av olika skäl var båda tavlor. Jag älskar att få konst och illustrationer av mina duktiga vänner och ibland lyckas jag tjata till mig en och annan.

Dock hade jag inte väntat mig att få nedanstående. De överträffar typ en Monet.

"Chipsmannen" är min kära Nathalie Ruejas verk, och illustrationen har varit min favorit sedan jag såg den första gången. Den påminner mig om att man får ligga och pilla sig i naven och titta på skittv fast man borde tvätta och gå ut med soporna och laga riktig middag. Den inger också ett sådant skönt svensson-lugn. Stockholm kan vara så burdust, pretantiöst, elakt, vasst, kallt, nedlåtande och arrogant i min bransch. Då tittar man bara på chipsmannen och frågar sig själv; what would chipsmannen do? Han skulle ge alla ett flottigt finger, klia sig på den tjocka, valkiga magen och fortsätta glo nöjt på TVn under tiden växten i hörnet antar nästa steg i att uttrycka fullkomlig melankoli. Bilden är sorglig och fin på precis samma gång.

Man måste känna mig ganska väl för att förstå min kärlek till djur. Jag blir liksom ett sockerstinnt barn när det kommer till varelser med päls. Ögonen blir runda, munnen likaså och jag knorrar tills jag får klappa. Just hamstrar har varit en akilleshäl i några år och detta är en stående grej hos mina vänner.

Så förstå min förtjusning när jag får min alldeles egen hamster-tavla. Och inte vilken hamster-tavla som helst. Utan the one.

Så vansinnigt knäpp, märklig, absurd och bisarr på det mest fantastiska vis.

Fanny gjorde helt enkelt min egna filmaffisch och om jag får säga det själv bräcker jag Julia Roberts ben i Pretty Women när som och Natalie Portman är inte längre Hollywoods pretty face.

Det krävs morrhår för det nu.

Skrev ett inlägg om hur en jobbdag i mitt liv kan se ut för ett tag sedan. Saken är den att jag endera dagen arbetar 15 timmar på en studioplåtning, den andra sitter på ett kontor och knattrar på tangenterna 9 till 5, den tredje plockar jag kläder på stan/planerar en plåting/går på möten osv. Det är ofta att ingen dag är den andra lik och ibland är det småjobbigt men för det mesta roligt. Jag gillar dynamik i vardagen!

 

En annan sorts dag kan se ut såhär:

Ibland har jag högvis med illustrationer som ska göras och då sitter jag näst intill alltid hemma och jobbar med dem. Då börjar jag med att gå igenom materialet samtidigt som jag äter brunch. I detta fallet jordgubbar och kall cola.

Är det fint väder så sitter jag alltid utomhus. Ibland måste man ta paus för att klia grannens katt på magen och prata om livet. 

Sen sitter jag helt enkelt i skräddarställning med ett par solglasögon på nästippen, en bunt papper i knät och pennan i högsta hugg. Då jag jobbar på deadline är det upp till mig när saker görs, så länge det blit gjort i tid, så jag ritar helt enkelt på.

När handen krampar efter ett antal illustrationer kan jag alltid få för mig att plantera lite blommor i en kruka och då gör jag det. Inte bara frilansande journalist, illustratör och stylist utan även blomplanterare.