...jag är så irriterad - vilket skämt...

 

Från att inte ha tränat aktivt på ett halvt år så blev jag övertalad till att börja träna bikram (värme) yoga. Jag har kört ca 3ggr i veckan sedan slutet av januari och har känt att det gått framåt...tills idag!

 

I och med påsk och annat skoj så har jag haft en två veckors paus och gick första gången i eftermiddags. Efter ca 15 minuter svartnade det för ögonen, jag kände kväljningar i halsen och svettades utöver det vanliga...jag hade ingen kraft över huvudtaget. Jag konstaterade att det var 75 minuter kvar av passet och höll på att bryta ihop! Min insats idag var under all kritik, oförsvarlig och rent ut sagt FÖRKASTLIG! Jag lyckades hålla mig kvar i salen hela passet trots den 42 gradiga värmen, kväljningarna och svimmfärdigheten, men jag var rent ut sagt jävligt förbannad då vi var klara - hur kan man bli sämre än man var då man började efter en 2 veckors paus???

 

Det var egentligen meningen att Zara skulle vara med idag, men de va då fan tur att du inte kom - du skulle ha skämts över mig!

 

Jag skall försöka vara envis med detta och fortsätta trots dagens motgångar, men just nu är det inte mycket som talar för...

 

 

 

 

Jag vill börja med att välkomna mig själv hem till Stockholm!!

 

Sen tycker jag att ni ska kolla in videon när jag överraskar Tilda, hon trodde att jag var i HongKong ännu och att hon och syrran skulle luncha för att planera en överraskning till min hemkomst : ) Men tji fick hon när två Hurtiga brudar hade smidit planer!

 

 

 

Ja dom ser lite smått skräckslagna ut.. Men man fattar ju det för Hong Kong är ju en bit ifrån Finland och så har dom ju så tokiga dräkter på sig också : )

 

 

Och på tal om Mumintroll så är jag fan vit som ett redan nu!! Ååå det är så tråkigt att solbrännan försvinner direkt man lämnar solen. Toppen på brännan var nog i Thailand, för i Bali var det för varmt för att sola. Man märkte att man rest länge när man började hålla sig borta från soltimmarna för att man inte pallade helt enkelt. Nåväl, det var fint så länge det varade!

 

 

 

...haha, vi brukar säga så då det är någonting som bekymrar :)

 

Sedan jag var liten så har jag alltid tyckt att det är lite tungt då roliga händelser tar slut, det är liksom lite vemodigt då man landar hemma och det roliga är över!

Påsken i Vasa var med andra ord helt fantastisk!!!

 

 

Vi hade flere roliga middagar med skläkt och vänner fyllda med snapsvisor och skratt! Jag fick prova på en för mig ny påskrätt: djävulsägg (ingredienser: ägg, olja, vinäger, salt och peppar), ganska speciell men jag gillade den!

 

Jag hade annars hunnit glömma bort att man tar in påskris. Mamma hade ju traditionsenligt även gjort detta hemma och pyntat med gammalt pynt som jag och syrran gjort.

Här är en häxa som jag gjorde då jag gick i dagis - vet dock inte riktigt hur jag tänkte med häxans stackars mun?!

 

 

Zara - Staden är redo för dig och vi skall se till att det blir en underhållande vår och sommar!!!

 

Tudeludelu!!!

South of Hollywood road i Hong Kong hade mycket fint att erbjuda. Skön stämning och mysiga butiker, dock fick man leta lite för att hitta mellan alla skyltar som man fattar nada av : )

 

 

På gatorna såldes mycket fisk och grönsaker, försäljarna ropade något som man inte förstod ett ord av såklart, jag låssades att de ropade: "Ostaa kalaa, hyvä ja halpa mutta klinkussa jalka!" Haha, då blev allt mycket roligare!

 

 

Se så vacker byrå jag såg i ett fönster, när jag kommer hem så ska jag snickra en sån till mig. Det kan ju inte vara så svårt, jag måste bara hitta ett garage jag kan snickra i förståss!

 

 

Jag tyckte vissa butiker påminde mycket om kära Söder i Stockholm, det fanns jättefina secondhand butiker med mycket prylar. Jag hittade bland annat ett halsband som var omgjort med broderade blommor, gulligt tyckte jag. Det tråkiga i det hela är att packningen redan är överbelastad och man får köra det klassiska en in - en ut om man ska få med sig något hem.

 

 

Tilda, hur är South of Folkkungagatan back home?? Om några dagar kommer jag ju, är staden redo för mig tro? Jag behöver MYCKET stimulans för att inte sakna att resa, för det här livet kan jag lätt leva igen, anytime.