September 2010

 

Alltså nu snackar vi inte poker utan spelet Sneezies. Man ska liksom trycka på skärmen så det kommer en nysning som träffar bubblor som åker runt runt runt typ och så spricker dom och kan spräcka varann när dom faller ner. Fattar ni?

 

 

Jävla skit, det gick jättebra för mig så skulle Jonta testa och fick svinhöga poäng och hamnade på första plats direkt.. Ååå nu kan jag inte klå det och kommer att vara uppe hela natten tills JAG liger etta på listan. Så nu ligger jag här i min säng och kämpar på. Det komiska i det hela är att jag är lite förkyld och nyser jag med. Jag och Sneezies vi lär ju nysa ikapp då hela natten lång...

 

 

Idag konstaterade jag att den inbyggda kameran på min MacBook är sönder - datorn är knappt ett år gammal? Det är ju HELT otroligt hur dålig kvalitet det är på alla grejer man köper nu för tiden (...sade hon och lät som en gammal kärring)?!

 

 

Hur som helst så har jag sökt hysteriskt här hemma efter kvittot på datorn...och HITTADE DET :) Fatta att köpedatumet var den 17 september 2009. I vanliga fall skulle min tur ha varit att garantin skulle ha löpt ut igår... Tänk om man för en gångs skull skulle ha sådan flax att garantin fortfarande skulle täcka. Håll tummarna för kung och fosterland nu för att det skall funka och att jag skall mötas med följande inställning hos personalen...

 


 

Ps. viktklubbs-helvetet tycks funka, jag har följt det till punkt och pricka (okej, kanske nåt litet snedsteg)...fortfarande skeptisk och jäkligt sugen på Donken, (koti-) pizza, delicatobollar, mockarutor, kanelbullar...ja, till och med memma (som jag i vanliga fall inte äter)!

 

Home again. Jobbade igår efter att jag landat i stan. Ledig idag och det har gått sisådär kan jag meddela. Min plan var liksom att jag skulle reda upp en massa skit idag, men det gick åt helvete kan jag lugnt säga. Jag var upp till förrådet i morse och slet ner en massa kartonger och tänkte att jag skulle rensa och styra upp mitt liv. Typ ordna den där karman eller vad det nu heter. Man ska ju känna ett lugn i själen efter att man ordnat sånt stök tydligen..

 

Klockan är nu halv fem och vill någon se helvetet på jorden + skaparen av det så välkomna hem till mig. För det första så har jag nu kartonger överallt, kläder och skor över hela golvet, köket är ett skämt med all disk och jag får liksom hoppa som en liten liten groda för att ta mig bort till västra flygeln i mitt mansion. Och jag, som skapat detta kaos, ser ut som jag vet inte vaaad man ska säga. Typ som en igelkott som legat i ett smörpaket eller nåt. OCH klockan 18.00 ska allt vara fixat och jag ska infinna mig på Östermalm. Vill nån betta på hur det kommer att gå för mig?

 

 

Jag kan bara inte visa er en bild på kaoset för då blir jag anmäld till det där programmet "Rent hus" eller vad det nu heter.. Det jag ville visa er är tapeten som jag fyndade hos min syster i Luleå!! Lite cool va? Och det häftigaste är att den är överbliven från en tapetsering på typ 70-talet av huset jag vuxit upp i!! Hmm.. jag kan nog hitta en fin plats åt den i mitt hem : )

 

Okej, nu ska jag skärpa mig..

 

Hejsvejs!

 

Japp - då var det måndag igen..har haft en dag på kontoret idag då man knappt får någonting gjort. Det vettigaste jag gjorde idag var nog att möta upp min syster för att få krama om henne innan hon åkte ut till Arlanda - separationsångesten var påtaglig!

 

Just nu är jag nog annars lite inne på Zaras linje, ifrågasätter det mesta. Skall jag bo i den här staden, jobba med det jag gör, sälja lägenheten och hitta på nåt tokigt, börja sticka eller färga håret mörkare igen...hmpf?!

 

I det här fallet så tror jag att det är jätte bra att jag är uppbokad med planer varje helg fram till november - då slipper man grotta ner sig allt för mycket i en massa funderingar. Utvärdering och ifrågasättande i all ära, men ibland är det ju fanken skönare att slippa :)

 

Ps. ÅRE ÄR BOKAT = vintern är räddad!!!

 

 

Nu sitter jag på Luleå flygplats och väntar på att flyget ska ta mig mot Stockholm. Som vanligt så har tiden här gått fort och det känns som att jag hade kunnat stanna ännu en vecka. Det behövdes lite lugn och ro som man bara kan få här uppe för att orka med höstens fullspäckde schema. Det är allt från 30-års kalas till en massa besök från olika håll som kommer att fylla hösten med aktiviteter!

 

Jag frågade mor på vägen hit till flygplatsen om hon trodde att jag någonsin kommer att flytta tillbaks hit men det trodde hon nog inte.. Kanske är det så att Luleå skulle vara en för liten stad för mig? Man har ju som hunnit vänja sig så med att bo i en storstad och antagligen formats därefter. Kanske på gott och ont, men just nu lockar stadslivet. Det är ett ganska skönt liv ändå där alla sköter sitt och man gör det man vill utan att någon bryr sig : )