November 2010


Ibland händer hemska saker i livet som får en att stanna upp. Igår var en sorgens dag för många i min närhet. Jag har svårt att inte dränka mig själv i någon annans sorg och hade så ont i hjärtat när jag någon gång under mitten av dagen förstod vad som verkligen hänt. Jag ville bara spy, kunde inte äta och kände mig tung som en sten. Just när det känns som mest så kan jag inte säga något, jag blir bara tyst.

 

 Jag undrar om en kollega till mig kunde läsa mina tankar..

 

 

Kom ihåg att leva i nuet. Uppskatta de små sakerna i livet. Ta hand om dom ni älskar. En dag finns det bara minnen kvar..

 

 

Dra ballen i grus vad trött jag var imorse när klockan ringde, och ringde, och ringde.. Jag steg upp när jag brukar vara på jobbet. Idag tackar jag uppfinnaren av flextidssystemet! : ) Jag hann inte med någon frukost så jag kilade förbi och hämtade mig en macka på Stockholms bästa cafè. Mysigare personal och fik får man leta efter.

 

 

Om ni är på söder så bara måste ni besöka Lisas cafè!

 

Nu har jag i alla fall vaknat till litegrann och sitter på jobbet. Jag har en lång och härlig dag framför mig. Jag ska jobba ganska sent och sedan kommer ju äntligen Maria och Jimmy på besök! Jag tror det kommer att bli en jättehärlig helg och jag hoppas att vi hinner med en massa skoj! Vars försvann veckan? Jag sa ju att den kommer att gå i raketfart, verkligen.

 

Allt man behöver för att klara av en lång arbetsdag : )

 

Om någon har ett bra tips som hjälper mot trötthet så mottages det varmt. Min resa kommer att göra susen, det vet jag, men jag måste ju hålla mig vaken någon vecka till..

 

 

Äh, fy fanken vad jag älskar mig själv och mina investeringar ibland!

Har legat hemma hela kvällen efter jobbet och sett på film via min projektor, som att vara på bio men ligga hemma i sin egen säng :)

 

 

Det var fanken det bästa jag kunde göra idag - FANTASTISKT!

 

PS. Tack till min käre kusin för trevligt sällskap :)


Jag hade på programmet Förkväll lite sådär i bakgrunden nyss när jag satt och åt middag. Frank Andersson var på besök och pratade om sitt liv och en del idiotiska saker han gjort i sina dagar. Han berättade att han gjort en hel del misstag och sa något om att hans vän hade sagt typ att "Frank var en kille som man älskade att förlåta". Det fick mig att tänka på något jag funderat på sen jag var 15 eller nåt:

 

Hur mycket kan man fucka upp egentligen innan man är rökt? Hur stort asshole kan man vara utan att det får konsekvenser? Hur mycket ska man förlåta?

 

 Se bara på vår kära konung. Ingen kan ju ha missat när det tog hus i helvete förra veckan när det uppdagades vad han har sysslat med, och nu en vecka senare så är allt redan som bortglömt. Om ett halvår så är det väl ingen som minns att han vart ett svin. Herreguud vi har ju vår nya laserman i Malmö att prata om nu! Jag fattade förvisso inte hur folk ens kunde bli förvånade? Vad trodde ni liksom? Klart som fan att kungen har härjat med olika brudar i sina dagar. Men det jag menar är att förmodligen inte ens när kungen fuckar upp så får det en konsekvens. Han är ju redan förlåten av svenska folket, eller bortglömd åtminstone. Har jag fel?

 

Samma sak gäller andra vanliga dödliga människor i ens omgivning. Det känns som att vissa kan vara lite hur som helst och göra lite vad som helst och det är okej "för att man är så som person", eller vaddå? Trots att någon annan blivit sårad och behandlad på ett taskigt sätt. Dessutom så får jag en känsla av att de personer som gör såhär tar förgivet att man bara ska borsta av sig det och förlåta. Men varför gäller det här bara vissa människor? Jag är uppriktigt sagt jävligt trött på att det ska vara skillnad på folk och folk. Jag må vara långsint men jag tycker inte att det är okej. Jag fattar det helt enkelt inte. Jag är helt säker på att jag skulle få hur mycket skit som helst om jag inte behandlade folk i min närhet med respekt. Men är det då "för att jag inte är sån" eller vad?

 

Jag menar, om ett dåligt beteende ändå glöms bort och ska förlåtas efter en kvart så kan väl alla börja bete sig som assholes likaväl då. Utan respekt och utan att ta konsekvenser för sina handlingar. Fuck att vara snäll, för det är ju kossorna i hagen också..

Vad tycker ni? Vad vinner man på att vara den "snälla" om dom som fuckar upp ändå blir behandlade likadant i slutändan? Får man en finare text på sin gravsten?

 

Är du ett asshole eller inte?