Hösten ändå. Jag gillar den egentligen men i år har den slagit omkull mig med all sin vind, regn och sitt mörker. Jag var inte redo för mörket. Jag borde vara glad, jag är glad. Jag är ledsen, jag är inte ledsen. Jag är irriterad, otroligt irriterad. Det handlar nog mest om att jag inte räcker till. Jag känner mig medioker.

Hemma är det stökigt och de projekt jag borde ta tag i orkar jag inte ta tag i. Att ha hand om två barn 4-5 kvällar i veckan tär på mig. Speciellt eftersom Miriam inte har det bra jämt utan det blir en hel del drama. Vi hanterar det, hon får prata om det organiserat men ändå. Det liksom tär. Jag skulle önska att vi var två i vardagen. Min man är fin och bra men kvällsjobb är ändå kvällsjobb. Han är inte här för att avlasta.

Jag engagerar mig i en hel del saker och jag gör mitt bästa för att vara engagerad. Jag har skalat bort saker så jag har inte för mycket. Det är bara det att jag inte räcker till.

Ska vi även prata om huvudlöss? Jag hatar det och vi befinner oss mitt i det just nu. Skulle bara vilja få bort det men det är inte så enkelt. Det ska kammas, behandlas, kammas och vänta för att sen behandla igen. Fy fy fy!

Mitt i allt mitt gnäll så finns det en väldigt rolig sak som jag dragit igång i höst tillsammans med en smart och rolig person. Inom någon vecka berättar jag mer. Nu ska jag försöka locka fram magin igen, jag är ju egentligen rent ut sagt magisk!