Vardag


Jag hade hoppats kunna lägga upp denna segerdans...

och endast den men trots att de rödgröna "vann" så har jag svårt att vara glad eftersom

1. F! kom inte in i riksdagen. 

2. SD är Sveriges tredje största parti (ett parti som hatar olikheter och har rasistiska/nazistiska rötter och åsikter) och därmed har en läskig vågmästarroll. 

Nu känns det mest såhär:

MovieZine har samlat en hög fina filmer som främjar medmänsklighet och tolerans. Kolla in listan här. 


Idag drar Way out west igång och jag kommer inte bevaka festivalen som jag gjorde förra året (kolla in inlägget med massa snygga foton) men min fotograf Charlotte ska vara på plats så därför kommer det komma ett inlägg med en summering i nästa vecka.

Ni som ska gå på Wow har ju full koll på vilka det är som spelar men jag tänkte tipsa om festivalens fina och stora filmprogram. Filmvisningarna ingår i festivalpassen (i mån av plats).

Det är ett stort fokus på musikaliska dokumentärer men det finns även några intressanta långfilmer i årets line-up. Passa på och se dessa filmer före alla andra! Jag har gjort en stjärna före de filmer som jag är extra sugen på.

7 streck - Världspremiär för dokumentären om hardcorebandet Hårda Tider.

* 20,000 Days on Earth – Följ Nick Cave under 24 timmar.

* All we have is now – Alexandra Dahlströms dokumentär om punkbandet Vulkano.

As old as my tongue - Dokumentär om den levande legenden inom världsmusiken, Bi Kidude.

Beautiful Noise - Musikalisk dokumentär om flera av 80- och 90-talens gitarrbaserade band och dom ”vackra oljud” dessa band skapade.

Bloody Beans – En surrealistisk film/dokumentär om ett gäng unga människor på en strand i Algeriet.

* Boyhood - Richard Linklater (Before-triologin) har filmat en pojke under 13 år. I filmen heter han Mason, i verkligheten Ellar Coltrane och vi får följa honom från han är 5 år till 18. Biopremiär 26 september.

Concerning violence – Efter framgångarna med The Black Power Mixtape 1967-1975 har Göran Hugo Olsson gjort ännu en gripande dokumentär, denna gång om kolonialismen i Afrika.

* Ensam tillsammans - Världspremiär för Liza Minou Morbergs långfilmsdebut om tre tjejer som drar iväg på musikfestival.

Finding Fela! – En dokumentär av Alex Gibney om den nigerianska sångerskan Fela Kuti.

* Gruppen och Herrarna! – Filmen handlar om mannen och manligheten. Hur kan det vara så att den grupp som är så privilegierad, samtidigt kan vara så drabbad?  Medverkar gör Bianca Kronlöf, Nina Haber och Elin Söderquist och Mia Thermaenius regisserar.

Homesick (Although I no longer know where home is) - Dokumentär av Alexandra Lind om det här med att längta hem.

* Jimi: All is by my side - Film om Jimi Hendrix liv innan han blev känd. Med André Benjamin (Outkast, som spelar på festivalen) som Jimi himself.

Mistaken for strangers – Dokumentär om bröderna Matt och Tom. Matt är sångare i The National och åker på stora turnéer. Tom är en hårdrockande slacker som drömmer om en egen karriär.

Off the beaten track – Musikalisk dokumentär om fyra musiker som tillsammans blir fenomenet Buraka Som Sistema.

Our Vinyl Weights a Ton – Dokumentär om skivbolaget Stones Throw Records.

Pine Ridge – Anna Eborns dokumentär om ungdomar i ett indianreservat i South Dakota där självmordsstatistiken är bland den högsta i hela USA.

*redan sett och gillar den verkligen. Turist – Ruben Östlunds kritikerrosade (bland annat Cannes) skilsmässofilm. Biopremiär 15 augusti.

Tusen Bitar – Magnus Gerttens och Stefan Bargs dokumentär om Björn Afzelius.

* Viva Hate – Peter Birros TV-serie får smygpremiär på Way Out West. Vi andra får vänta ända till i vinter.

* Wish I was here – Zack Braffs "Garden State" älskade jag när den kom för tio år sen och mina och mångas förväntningar är skyhöga. 


De senaste veckorna har jag varit i Habo, Smögen/Kungshamn, Malexander och Öland. Det blir några trippar i augusti också (bland annat Gotland) men kommer vara i Stockholm ett tag och jobba men framförallt njuta av det fantastiska vädret. :)

Här är två klassiker som jag skrivit om förresten, Casino och Dirty Dancing. Den senare texten blev på MovieZines Facebook-sida hyllad (av kvinnorna) och ifrågasatt och närmast hatad (av männen)...åtminstone av kommentarerna att döma! :)




Jag var på Kent-festival i söndags och det var så sjukt mäktigt. Jag har sett mitt "barndomsband" ett 10-tal gånger men på något sätt känns det alltid lika spännande och magiskt. Även om jag såklart inte kan få alla mina favoriter (exempelvis "Noll", "Ingenting någonsin", "Rödljus", "Klåparen", "Chans" och så vidare, och så vidare...) så är deras "Tigerdrottningen" så bra att det inte gör något att de mest spelade från den. Några höjdpunkter: "Godhet" med Beatrice Eli (geni), "Ingenting", vackra rosa himmel som gick över till skyfall väldigt passande när Jocke Berg sjöng om regn och himmel som ändrar färg i "Allt har sin tid", "Svart snö" (duett med Petra Marklund), "Utan dina andetag", brandtalet mot Sverigedemokraterna och efterföljande "Sverige", "747" men bäst av allt var - "Mannen i den vita hatten - 16 år senare" som avslutades med konfetti och fyrverkerier.